Treat others the way you want to be treated

Detta  är inte ett roligt eller särskilt glatt inlägg, det krävs dessutom en hel massa mod för att skriva det.
Jag känner att jag vill skriva det ändå "skriva av mig" eller vad det nu kan heta.

Snart är det tre år sedan jag blev sjuk. Jag "sprang in i en stenhårt vägg i full fart",
eller drabbades av en utmattningsdepression som det heter.

Livet har varit som en känslomässig bergochdalbana sedan dess.
Troligtvis var mitt liv så redan innan, men nu känner  jag allt på ett helt annat sätt.
Nu kämpar jag varje dag, varje minut, varje sekund för att jag ska må bättre.
Det är grymt svårt och tuff att ändra mitt sätt att tänka, mitt sätt att vara och mitt beteende,
men jag är på väg åt rätt håll, och har kommit mycket långt på vägen att bli "frisk" 

Samtidigt som denna "krasch" förvann min mormor ur mitt liv och även flera andra nära släktingar.
Jag vet än idag inte varför, jag vet att jag inte har gjort dem något ont.
Det som gör mig mest ledsen är att de inte vill träffa mina barn. 
Minstingen som blir två år snart har de aldrig ens träffat.

7-åringen frågade på julaftonsmorgonen
"mamma har jag en gammelmormor?"
"Ja det är ju mormors mamma, kommer du ihåg gomma?"
Han svarar "näee..  hon är död va?"
"Nej, hon är inte död, vi träffar henne inte så ofta bara" svarar jag
Tårarna brände rejält bakom ögonlocken...

Usch, hur kan man göra såhär?
Hur kan man bara kasta bort människor ur sitt liv helt utan anledning?

Under dessa tre år jag har varit sjuk har jag ju också fått lära mig
"the hard way" vilka som är mina riktiga vänner.
Många har försvunnit helt ur mitt liv.
Det gör väldigt ont när människor som man har känt hela livet,
sådana som man trodde var riktigt riktigt nära vänner försvinner när man som mest behöver dem.

Samtidigt har jag kommit närmare andra i min umgängeskrets,
och det har kommit nya härliga människor i mitt liv, vilket känns helt fantastiskt.
Jag värderar alla i min närhet högt, de betyder jättemycket för mig ♥

Jag har ju dessutom världens bästa mamma och pappa, bröder med respektive,
den  underbaraste sambon och de tre härligaste barnen i hela universum ♥
Jag är lyckligt lottad!  

Nu har jag bestämt mig för att gräva fram "jäklar anamma", som jag vet att jag har långt därinne.
Nu ska all min energi läggas på positiva saker, människor och händelser.
Jag ser fram emot ett nytt härligt år. 

Välkommen 2014
:-)

Kommentarer
Postat av: Catherine

Kram! Vet hur du har det ! Har kännt av det pga M:s sjukdom. Folk som valt bort oss eller som tittar snett. Men saker vi inte kan påverka har vi valt att låta gå. Det har gjort oss starka. Du har en fantastiskt fin familj och får försöka intala dig själv att det trots allt är det enda viktiga. Bland många äldre är allt som har med själens sjukdomar så tabubelagt och skamfullt tyvärr. Detta för med sig mycket sorg och önödigt söndrande i många familjer! Kram till dig och familjen! Du gör det jättebra!!!!! C

2013-12-31 @ 11:03:43
Postat av: Helena Viström

Love you girl! Du kämpar som attan, livet är inte alltid lätt o blir kanske inte som man tänkt sig jämt :/ Hir det nu än är så är det dina släktingar o vänner som är förlorarna, eller hur? Även om det är svårt o fruktansvärt jobbigt att förklara för barnen :( Skickar över ett fång med styrka åt dig! Gott Nytt År ❤️

2013-12-31 @ 11:28:07
Postat av: Åsa Lundgren

Mycket fint inlägg och det är bra tycker jag att du sätter ord på det för därmed blir det tydligt för dig själv att det inte är ditt fel och att även om du sörjer över det inte kan påverka det mer, deras förlust med andra ord. När allt kommer omkring så är det ändå inte de här människorna du vill ha kring dina barn, oavsett om de är släkt eller inte.

2013-12-31 @ 12:54:57
URL: http://asalundgrens.blogg.se/
Postat av: Therese

Fy vad ledsamt att folk tar avstånd när man blir sjuk eller andra tråkiga saker händer. Då man behöver ha stöttning som mest! STYRKEKRAM ❤

2014-01-02 @ 02:04:09
URL: http://finest.se/dentvetydigamamman
Postat av: Maria

Hamnade på din blogg via en länk på Facebook och blev både förvånad och ledsen när jag läste det här inlägget. Otroligt tråkigt att du mått (mår) så dåligt och att att inte alla stått kvar när det blåst som värst.

Jag håller tummar och tår för att det snart vänder på allvar för dig. Du är en riktig pärla och förtjänar det bästa.

Stor styrkekram från mig
Maria

2014-01-02 @ 21:57:14
Postat av: Maria S

Hej Lisa, sent omsider läser jag din blogg och vad ledsen jag blir över att du haft det så tufft! Förstår inte heller hur man kan vända vänner ryggen när de behöver en som mest - både konstigt och grymt. Hoppas du snart mår bättre och att du bara omger dig med människor som ger dig energi, istället för att ta.
Stor kram från Maria

2014-01-13 @ 21:20:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0