Stress
Hejhej!
I natt väcktes jag av en illamående och kokhet 4-åring. Hugaligen, lilleman var varm som en liten kamin. Jag gav honom febernedsättande och han somnade om. Själv sov jag ungefär som en kratta, urdåligt.
Upp och hoppa klockan 7:00, klädde på de två större barnen och fixade frukost till dem. Sambon nyss hemkommen efter nattjobb skjutsade dem till skolan innan han lade sig och sov.
Jag väckte honom vid 10:00 eftersom jag skulle till läkaren.
"Nu åker jag, kommer snart tillbaka" Stressade till bussen. Svetten rann och hjärtat klappade.
När jag kom fram satte jag mig i väntrummet. Väntade, väntade och väntade. Dubbelkollade mailet flera gånger, jodå jag var där rätt tid och rätt dag.
Tillslut frågade jag om det var min tur snart. "Du ska vara här imorgon"
Alltså, jag orkar inte! Jag höll på att börja gråta, men valde att skratta åt eländet.
Satte mig på bussen och åkte hem.
Nu ligger jag och en kokhet liten kille i varsin soffa och tittar på tv.
Vissa dagar blir inte riktigt som man tänkt sig,
men vi kom ihåg att rocka sockorna i alla fall.
Det är Downsyndrom dagen.
#Rockasockorna #allaslikavärde #downsyndromeday #wdsd2016
Ha det bra, Kraaam! ♡
