Hälsan ♥

Hittade denna fantastiskt fina och tänkvärda text på Facebook,
skriven av Anna Silverdotter. 
silverdotter.se


Hon och Hälsan växte upp ihop.
De var bästa vänner. På sommaren var de vid havet hela dagarna och badade och hade kul.
På vintern var de ute och byggde snögubbar och hade snöbollskrig.
Regniga dagar mös de framför brasan med en spännande bok och glädjen och lyckan lämnade dem aldrig.
 
Men när de blev vuxna förändrades allt. Hon började jobba för Tiden och hans kollega Måste och hade inte längre ...tid för Hälsan.
 
Varje dag tog Tiden henne i hand och förde ut henne genom dörren.
Hälsan stod ledsamt kvar och tittar bedjande på henne för att få följa med. "En annan dag" viskar hon till Hälsan medans Tiden drar i hennes hand.
 
Hon har en hektisk dag framför sig och hon springer hit och dit. Ibland försöker hon smyga undan för att få en stund för sig själv och tänka på Hälsan som sitter därhemma ensam, men Tiden och Måste är henne snabbt i hälarna och skyndar på.
 
Hon och Samvetet försöker prata med Tiden om Hälsan och förklarar att hon är ensam, ledsen och nog inte mår så bra, han svarar bara att vi inte har tid med Hälsan, vi har viktigare saker att göra.
 
Hälsan kändes svagare och svagare varje dag hon lämnade henne. Innan mötte Hälsan henne när hon kom hem men då Tiden och Måste även hade givit henne kvällsarbete höll Hälsan sig på avstånd och syntes tillslut knappt till.
 
En dag tog hon och Samvetet mod till sig och krävde att få vara med Hälsan en kväll. Tiden och Måste gick motvilligt med på det, men försökte på alla sätt övertala Samvetet att deras uppgifter var viktigare än Hälsan. Men denna dag stod de emot dem och fick igenom en kväll med Hälsan.
 
Hon och Samvetet springer glad i hågen in för att berätta för Hälsan att de skulle ha en kväll ihop men hittar inte henne, var är hon? De blir oroliga och springer fram och tillbaka för att leta i varje vrå. Tillslut hittar de henne under trappan uppkrupen i ett hörn. Hon är svag.... Hon och Samvetet tar henne i ilfart till sjukhuset men Framtiden som är läkare säger att de inte kan göra något för Hälsan - det är försent. Framtiden säger att de skulle ha kommit in tidigare men nu är det försent.
 
Hon och Samvetet gråter floder och är hos Hälsan dag som natt. De håller hennes hand och viskar hennes namn, men det är försent, hon tynar bort mer och mer.
 
Tiden och Måste är på dem att sköta sina sysslor men de bryr sig inte om dem längre, de är totalt obetydliga för dem.
 
Hur kunde jag välja dem framför min bästa vän? tänker hon. Varför vågade jag inte stå upp mot dem när inget betyder något om jag inte har Hälsan och den glädje och lycka hon ger mig?
 
Hon och Samvetet satt hos Hälsan när hon tog sitt sista andetag. Hon pussade Hälsan på kinden och sa tyst hejdå....
 
Sorgen och ensamheten kom och tröstade dem men inget gjorde någon skillnad. Vad var det för mening längre? Glädjen och lyckan dog tillsammans med Hälsan och Sorgen, Tröttheten, Smärtan, Ensamheten och Ångesten blev hennes nya följeslagare.....

/Anna Silverdotter - Copyright 



 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0