Turkiet - Universal Hospital Bodrum

Det hände en liten olycka när vi var på semester i Turkiet.
Jag och 7-årige sonen krockade med huvudena när vi badade i poolen.
Som tur var klarade han sig, men jag slog ett hål i huvudet.

De ringde efter ambulans.
Att åka ambulans fastspänd i bara bikini är en upplevelse kan jag lova. Landskapet är mycket bergigt, det var som att åka bergochdalbana liggande, baklänges i full fart med blålusen blinkande och sirenerna tjutande.
Sonen och sambon satt fram. Sonen i bara badbyxor sittandes på en fruktlåda av trä. Han tyckte förstås att det var väldigt spännande.
Först åkte vi till typ en vårdcentral där sambon fick prata flera gånger med SOS international i telefonen samtidigt som de undersökte sonen och påbörjade de 5 stygnen som skulle sy ihop mitt huvud.

Eftersom jag var väldigt yr ville de att jag skulle åka till stora sjukhuset. Sagt och gjort: in i ambulansen för en till åktur och för att göra en Cat scan på mitt huvud.
Cat scan... fick mig att tänka på TV serien House, där de gjorde Cat scans och MRIs på typ alla sina patienter. 
Nu har jag i alla fall gjort en sådan för att kolla så att inget på insidan huvudet var skadat.

Insidan var ok, men läkaren ville ändå ha mig kvar för observation.

Sjukhuset var som värsta lyxhotellet, inrett i guld, luftigt och stort. Massor av personal kom in och ut ur rummet hela tiden och frågade om jag ville ha något. Jag fick en stor rosa tablett av en sköterska, jag frågade vad den var bra för. Hon kunde inte engelska utan sa något på turkiska. Jag hade även dropp, jag frågade även där varför, de förstod inte vad jag sa. Jag tror att den första påsen innehöll antibiotika och något mot värken, men påse nummer två har jag ingen aning om vad den innehöll.

Det kom in en dietist och tog upp matbeställningen som senare en kock i tjusigt röda kockkläder kom in med.

Trots allt det tjusiga ville jag bara ut i värmen och till min familj - OJ vad jag längtade efter dem!!!

Jag började trycka på knappen redan klockan 6:00 på morgonen så jag var utskriven ganska snabbt, typ vid 10:00.
Jag fick med mig röntgenplåtarna från Catscannen "som minne" sa de.

Ja, snacka om minne, jag lyckas liksom alltid med något "tok", men som sagt, tur att det var jag och inte sonen ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0