Tidsjakten
I morse fixade jag själv att ta barnen till skolan, känner mig grymt stolt över det.
Det blev lite stressigt, men jag fixade att ta det lugnt - heja mig!
Det blev lite stressigt, men jag fixade att ta det lugnt - heja mig!
Jag sätter fram frukost och ger dem kläderna. Vi borstar tänder och borstar håret. På med ytterkläderna och promenerar den 20 minuters långa gångvägen till skola/dagis.
Barnen gör det så himla bra, fixar det mesta själva och klagar inte över morgonpromenaden. Jag gillar att gå med dem, trots stressen så är det mysigt att umgås med dem och prata med dem om allt möjligt.
Jag såg ett tv-program på Svt-play när jag kom hem.
"Tidsjakten" heter programmet. Det handlar just om tid och om att många lever stressade liv. Detta var avsnitt 2 och handlade om bloggerskan Atousa. En tjej som har tre barn och driver en välbesökt blogg.
Jag kände igen mig i så mycket, detta med att mobilen sitter fast i handen, att jag alltid har den med mig och dokumenterar det mesta.
"Tidsjakten" heter programmet. Det handlar just om tid och om att många lever stressade liv. Detta var avsnitt 2 och handlade om bloggerskan Atousa. En tjej som har tre barn och driver en välbesökt blogg.
Jag kände igen mig i så mycket, detta med att mobilen sitter fast i handen, att jag alltid har den med mig och dokumenterar det mesta.
Jag ska absolut ta till mig endel av tipsen Atousa fick. Tex fick hon göra en "digital detox", hon skulle då vara utan mobil och dator i 24 timmar. Hon fick också göra mobilfria zoner i sitt hem.
Jag ska testa både en digital detox och sedan tänkte jag införa skärmfria dagar, att bestämma mig för en dag i veckan då telefoner och datorer får vila.
Jag tror detta kommer att bli jätteskönt.
Idag har jag haft en vilodag, en dag för återhämtning.
Efter en tuff vecka med flera jobbiga besked behöver jag göra ingenting. Det är svårt, jag får samtidigt dåligt samvete när det finns massor av måsten som väntar. Meen både disk och tvätt finns kvar :-)
Nu ska jag ta en till kaffe, och planera en myskväll med barnen ♥
Fnissar lite åt att min förra kommentar om att "min iphone sitter fast i handen" går att läsa i din text här också. Någonting annat jag känner igen i det du skriver är känslan att kunna ta sina barn till och från skolan. I perioder har det inte varit möjligt men just den tiden är så värdefull.