Lilla Tegelhuset

Det går bra men är samtidigt otroligt tufft att så smått börjat min återgång till arbete.
Det är få timmar i veckan, men de 8 timmarna känns som 42.
Att ha varit borta från arbete i över tre år är ju en omställning bara det.
Mycket är nytt: datasystem, kassafunktion och rutiner.
Jag känner ofta att jag är långt ifrån "frisk". Jag tar längre tid på mig att lära mig nya saker, jag är överhuvudtaget lite långsammare.
Jag gråter fortfarande ibland helt utan förvarning och anledning.
Det mesta är en utmaning, bara att ta mig till jobbet med bussen är en stor påfrestning som gör att jag är helt slut när jag kommer fram. 

Mycket människor, mycket ljud och stressiga situationer  gör att ångesten kommer i raketfart, hjärtat klappar och svetten rinner. 

 

Jag måste dock jobba mycket mer med att hojta till när det inte känns bra. Jag är så otroligt sämst på det. Vill inte vara till besvär, vill vara duktig och vill vara omtyckt. Det är svårt, men jag tar små steg åt rätt håll. 

 

Igår hade jag en hemsk dag.
Stress och ett påklistrat "service-leende" både på jobbet, men även före och efter sög ur all den energi som fanns i min kropp och knopp. 

Så idag blir det en otroligt välbehövlig dag för återhämtning.  

 

Efter en rask prommis till och från förskolan är det dags för en nutrilettshake, en stor vatten och en god efterlängtad kaffe. De pulserande fötterna och benen ska läggas i högläge. 

Solen skiner, fåglarna kvittrar och det är en fantastisk dag ♡