"Semester!"

Igår jobbade jag några timmar innan jag nu är helt ledig i tre veckor.  
Verkligen GULD värt! *Tjohooo!"
Jag har kämpat på sedan April med att arbeta 25 % vilket för mig innebär 8 timmar/vecka. 
Jag känner dock ofta att det blir "för mycket", och att jag måste bromsa.
Så grymt trist med dessa bakslag.  
Bara att passa en tid gör att ångesten slår till, mycket människor kan vara jobbigt,  höga ljud är jättejobbigt eller paniken som bryter ut i form av svettningar och hjärtklappning då jag åker buss.  
 
Det visar sig direkt på mitt mående då jag jobbat lite för mycket. Jag gråter för minsta lilla och tappar verkligen all energi. Dränerad inifrån och ut. 
 
Jag har efter över tre år som sjuk haft otaliga kontakter inom vården, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och andra ställen. Många motgångar, krångliga blanketter och helt otroliga bergochdalbanor.
När jag mådde som sämst,  då jag bara grät och inte tog mig upp ur sängen fick jag avslag på min ansökan om sjukpenning.  I 5 månader fick jag inte en krona. Vi levde på gränsen ekonomiskt under den tiden. Att inte bli betrodd är verkligen superjobbigt. Fy, sådant önskar jag inte min värsta fiende. Det gjorde dessutom att jag mådde ännu sämre..  
 

Jag är så grymt tacksam över de underbara människor jag har i mitt liv, som hjälpt mig genom att finnas för mig.
Utan dem hade jag inte orkat hålla mig ovanför ytan, utan jag hade nog sjunkit som en sten. 
 
Det är lite som ett lotteri detta med vilka personliga kontakter en får. Har en tur blir den en kontakt som passar. 
Just nu känns mina kontakter jättebra,  en så skön känsla att jag gråtit glädjetårar över detta.  Men, OJ vad jag är värd lite medgång nu. 
 
Jag blir sjukt frustrerad att det tar sådan tid att komma på fötter.. Jag måste påminna mig själv om hur bra jag gör det, att jag idag faktiskt för det mesta kommer upp ur sängen. 
 
Denna dag har jag varit totalt slut. Efter duschen i morse orkade jag bara kamma håret och klä på mig. Fick skjuts till optikern sedan hem och åter i säng. 
 
Nu håller jag tummarna att denna dags vila var vad kroppen behövde och att jag är lite piggare imorgon.   
 
Min "semester" ska ägnas åt återhämtning och det bästa som finns: min lilla familj ♡ 
 

Kommentera här: