Cysta i käken

 
Den 21 november fick vi ett samtal från skolan att 7-åringen hade trillat på rasten och slagit sig.
Han hade snubblat över ett hopprep som var knutet mellan två träd i skogen.
Vi åkte med honom till vårdcentralen där de sydde ihop såret på hakan med tre stygn.
Han hade väldigt ont, grät och kunde inte äta på flera dagar.   

Den 24 november svullnade såret upp och blev rött.
Vi åkte vi till primärvårdsjouren som rengjorde och lade om såret.
Två dagar senare, den 26 november var vi till vårdcentralen och de tog bort stygnen eftersom såret var infekterat.

Vi var till tandläkaren för att undersöka så att inte tänderna skadats.
De tyckte att han "bet ihop snett" och skickade en remiss till sjukhuset för röntgen.

Den 3 December var vi till sjukhuset för röntgen av käken.
Han var så duktig, tre olika maskiner fick han sitta i.

På eftermiddagen den 10 december fick vi ett telefonsamtal från tandläkaren som hade fått svar på röntgen.
De hade hittat något helt annat, en cysta i käken som måste tas bort.

Eftersom min hjärna fyllts med tusen miljoner frågor i huvudet den natten,
ringde jag upp tandläkaren igen dagen efter. 
Vad är det?, varför?, när?, hur?....
Jag fick några svar och hon ringde också och kollade när vi skulle få tid hos käkkirurgen, där vi skulle få mer information.
Efter några timmar ringde de från sjukhuset och gav oss en tid.

18 december var vi till käkkirurgen. Cystan sitter i käken vid tandroten till en av de nya framtänderna i nederkäken. Den tanden har alltid varit sned, ända från att den kom. (så som tänder kan vara)
Nu lutar den och sticker ut lite mer än de övriga tänderna.
Roten till den tanden är nästan helt borta, bara en liten tunn sträng finns kvar. 
Cystan växer så sakta att man inte känner den, nu är den 1,5 centimeter stor.
Det var alltså tur i oturen att han trillade och slog sig, annars hade cystan inte upptäckts förrän den växt sig mycket större.

Nu väntar vi på tid för operation. Första lediga tiden är inte förrän i Mars.  
De skulle försöka hitta en tid så snart som möjligt. "Januari-Februari" sade de.

Nu när vi vet om den så syns det att det är något där när vi tittar.
Tandköttet nedanför den tanden är svullet och rött med små blodådror.  

Detta är tufft för mammahjärtat (och pappahjärtat såklart).
Lille vännen är livrädd för att sövas och tycker att det låter läskigt.
Han får panik och skriker när vi pratar om att han ska sövas under operationen.
Käkkirurgen och sköterskan var mycket bra på att förklara för honom, så han blev lite lugnare i alla fall.
Jag har själv mått jättedåligt och gråtit floder på nätterna.

Nu hoppas jag att de ringer, så att vi får en tid för operation snart!
♥♥♥♥♥♥

Kommentarer:

1 Agnieszka-2barnsmorsan:

Nej men ush så trist. Men tur i oturen trots allt att ni fick reda på det!

kram

2 Martina:

Åh kära hjärtanes! Vad jobbigt, oförändrad er och för honom! Hoppas att tanden ändå går att rädda.

3 Helena:

Hua.... Förstår det gör ont i mammahjärtat, jag blev tårögd när jag läste 😔
Håller tummarna att ni får en tid snarast ❤️

4 Gina:

Nä men...fy, är det aldrig nog!?!?
Lill-stackarn!!!
Säger som ni andra hoppas tanden går att rädda och att allt går bra!
Kramar!

5 Åsa L:

Men kära nån - vad fruktansvärt jobbigt att gå igenom för alla såklart.Nu vet jag inte så mycket om cystor egentligen men vad jag vet är att de inte ska vara där i alla fall :-(.

Det går nog bra ska du se. <3

Kommentera här: