Lilla Tegelhuset

Jag har haft ont i höften länge.  Jag har tagit upp detta med min läkare och varit till sjukgymnast.  Sjukgymnasten jag var till i höstas sa att det var från graviditeten,  en fog i ryggen som var orsaken till att det gör ont i höften. Detta gjorde att det blev inflammation i muskelfästet. 

 

Jag själv har tänkt att det blir bättre när jag går ner i vikt.

 

Den senaste veckorna har det blivit mycket förvärrat. Jag har haft jätteont i ryggslut, höften och benet. Det hugger som knivar, ilar och blixtrar.  Till och med i viloläge. Jag som redan sover dåligt, har nu värk som gör att jag ligger och skriker på nätterna... 

 

Idag var jag till läkaren.  Han sa direkt ordet Artros och skickade en remiss till röntgen. 

 

När jag kom hem läste jag lite på vårdguidens hemsida om artros, det skulle jag inte ha gjort... 

 

Jag som börjat arbetspröva, börjat må bättre kurs, viktkurs och börjat träna. 

Ingenting funkar nu när jag har såhär ont. Skit! 

 

Jag håller tummen allt vad jag kan och hoppas att sjukgymnasten i höstas hade rätt, inflammerad muskel. 

Japp, det låter bra, det vill jag ha!  

 

Sämsta starten på veckan,  

så jag börjar om och hoppas att morgondagen blir BÄST!

Imorgon ska sonen ta bort gipset, äntligen! 

Vi ringde idag för att fråga när vi skulle ta bort det. De bad om ursäkt... vi skulle ha fått en kallelse förra veckan, men de hade "glömt"

Vi fick en tid imorgon bitti. 

8-åringen har varit helt otrolig, jag är så imponerad av honom. Han har inte klagat eller gnällt något alls på gipset. Själv skulle jag tyckt att det var jobbigt att inte duscha, att det kliade, svårt att klä sig... Som sagt, han har gjort det så bra!