Hejdå Cystan!

Då var det äntligen dags för 8-åringen att operera bort cystan som satt i käken.
Småbröderna sov hos sin mormor och morfar. Tack till dem som hjälper oss, guld värda ♥

Vi väckte honom klockan 5:00 för att ge honom en lugnande tablett (stesolid) för att han förhoppningsvis inte skulle kräkas av oro denna gång.
7:00 var vi på plats i väntrummet på dagvården. Denna gång fick vi komma till ett "barnvänligare" väntrum som låg vid sidan om. Därinne fanns det Bamseaffischer på väggarna och leksaker, mysigare möbler och en våg.
Det första lillemannen gjorde var att väga sig, 25 kilo! utropade han.

Klockan 8:00 var han ombytt till sjukhusskjorta och fick 2 alvedon och en tablett till.

Vi hade pratat innan om hur sövningen går till. Jag hade sagt att jag skulle stå med honom tills att han somnade och när han vaknade skulle hans pappa stå där. Det skulle kännas som att det gick jättefort!

När han skulle skjutsas ner till operationssalen började jag att må jätteilla och sade till sambon att vi fick byta. Då såg jag på sonens anstiktsuttryck att det inte var ok, att han inte ville ändra planen något alls. Jag bet ihop och följde med. Allt för honom såklart.

Jag och sonen fick blå mössor och jag fick en blå rock på mig.
Det var tre personer i operationssalen då jag var där.
Narkossköterska, tandläkare och en sjuksköterska. De satte knappar på hans bröst och berättade att det var för att lyssna på hans hjärta. "varför behöver ni det?" frågade han.
De satte en nål i hans hand och han fick andas i en mask.
De berättade att nu kan du känna dig lite yr.
"Tänk att du flyger flyplan" sa sköterskan "att du är piloten"
Till saken hör att han inte alls gillar att flyga flygplan..
Jag skyndade mig att börja prata om Minecraftspelet som han önskar sig.

Han tog min hand och somnade.

De visade mig ut mot en hiss. Det var fel hiss så jag gick vilse. Vilse med tårarna forsande i mtt ansikte.

När jag väl hittade sambon gick vi till restaurangen och drack kaffe. Jag grät hela tiden.
Troligtvis av spänningar, oro och rädsla.

Två timmar senare ringde de och sade att han var klar. Sambon gick till uppvakningen och jag till dagvården.
De dök upp efter bara några minuter där jag satt och väntade.

Han var blodig i hela ansiktet, det rann blod ur munnen. Han var svullen och blå..
mest var han mycket mycket trött.
Han sov vidare i tre timmar till innan vi kunde klä på honom. Lite läsk fick vi i honom. Det enda han sade hela tiden var att han ville hem.
Vi bar honom till bilen. När vi kom hem bäddade vi åt honom i soffan. Filmer, spel och olika drycker ladde vi fram åt honom.
Läsk, drickyoghurt, köttsoppa, kall choklad, varm choklad, smoothies, milkshake och juice. Favoriten är varm choklad (med smör och grädde, men det vet han inte om :-) ) 

Den första natten kräktes han massor, tre gånger. Vi blev riktigt oroliga, han fick ju inte i sig någon vätska. Men han mådde bra dagen efter.

Nu har det gått tre dagar sedan operationen. Han har fortfarande inte kunnat äta något. Han är väldigt blå och svullen. Inga alvedon har behövts nu dag tre. Vi försöker hålla koll så att inte såret luktar eller så att han inte får feber. Vi sköljer munnen med Hexidon (bakteriedödande)

Det är så grymt skönt att detta nu är gjort.
De öppnade tandköttet i nederkäken hela vägen fram och tog ut cystan. En tand följde tyvärr med, den satt inte  fast, käkbenet och roten var borta. De sydde med tråd som försvinner själv om ca två veckor.
Cystan var ca 2,5 cm och är nu skickad för analys.

Nu håller vi alla tummar att detta läker fort och bra.
Att "det kommer tur nu" som vår kloka lille kille säger ♥


Mamman vill byta plats med sonen..

Imorgon är det äntligen dags för sonen att operera bort cystan i käken.
Nu har vi väntat på detta sedan den upptäcktes i November. 
Vi hade ju en tid för operation i slutet av Januari, men den blev ju uppskjuten för att han kräktes i väntrummet innan operationen.
Den här gången har vi fått medicin som han har fått nu innan sänggående och imorgon bitti vid 5-tiden.
Då hoppas vi att han känner sig lugnare.

Precis innan han skulle sova idag berättade han gråtande att två barn i trean hade slagit honom idag.
Fy vad hjälplös jag känner mig ibland som förälder. Jag skulle göra allt för att få byta plats med honom.
Barnens värd är tuff och hård. Konstigt att ingen vuxen berättade detta för oss idag när vi hämtade honom, de "glömde" kanske...
När sportlovet är över får jag "påminna" dem att berätta vad som hänt.

Nu laddar vi för morgondagen och hoppas att han blir bra fort.

Sedan är all otur är över!
 

Tjejkväll i badtunnan

I fredags hade jag besök av fina väninnor.
Vi hade knytkalas, var och en tog med något till vår "Plock buffé"
Det blev massor med god mat.  Alla blev utan överdrift tokmätta :-) 

Under dagen vräkte snön ner, det blåste kuling och SMHI utfärdade klass 1 varning.
Jag blev orolig att vi kanske inte skulle kunna bada i badtunnan, men det gick hur bra som helst :-) 

Vi gjorde ansiktsmasker och myste i badtunnan tills att vi blev som russin. 
 
En heelt fantastisk kväll med många välbehövliga skratt. 
Tack fina vänner för att ni finns ♥
 

Må bättre kurs

Jag fick tips av finaste väninnan om en "Må bättre kurs" en kurs i mental träning och avslappning.
Jag mailade och hade den otroliga turen att komma med. 
Det var fullt, men det blev en plats ledig  sista stund.

Kursen har nu pågått i tre veckor av elva.

Teoritimmarna som är 1,5 timme/vecka innehåller olika teman.
Hittills har vi tex lärt oss:

•Avspänningsträning
•Vad är stress, hur påverkar det oss? 
•Stresshantering
•Andningens betydelse för vår hälsa
•Snabbavspänningsmetod i vardagen
•Alternativa medvetandet/hur hjärnan fungerar

Jag har fått CD-skivor med daglig träning.
De tre första veckorna har jag gjort en avspänningsövning på 30 minuter varje dag.

Det var asjobbigt de första gångerna.
Kroppen "skriker" när jag försöker slappna av.
Det vibrerar överallt och gör ont lite här och var.
Hjärnan arbetar som aldrig förr.
Tanken är att jag ska lyssna på CD:n, men till en början "försvann" jag hela tiden och började tänka på annat. Det "blixtrar" av tankar som bara poppar upp i rasande fart.
Jag har flera gånger börjat gråta helt utan förvarning., tårarna forsar då helt ohejdat (Niagarafallet ligger i lä här)
Men "övning ger färdighet". Det är fortfarande svårt, men jag blir bättre och bättre på det.
Otroligt skönt är det i alla fall.

Igår var det kursens fjärde tillfälle. Då ska vi börja finna vårt "mentala plats"
Jag har redan en "trygg plats" som jag använde under mina besök hos psykologen så den platsen fungerar jättebra!
Olika andningsövningar har jag fått lära mig också.
Jag kan fortfarande inte andas med magen utan andas väldigt högt upp i bröstet, och snabbt.
Jag ger mig dock inte, det gäller att öva, öva, öva :-)


 
Den vänstra hjärnhalvan är den dominanta

♥ Måndagslistan - Idag är jag glad för att...

♥ Måndagslistan - Idag är jag glad för att...

♦ jag känner att jag klarar av mer och mer i min vardag.

♦ det har gått bra att arbeta 2 timmar per dag. Jag har varit rktigt bra på att känna efter och stoppa när det blir för mycket.

♦ det har fungerat att åka buss. Jag har blivit riktigt illamående två gånger och varit nära att stiga av, men det gick bra, jag klarade det!

♦ vi har haft så mysiga familjelördagar när vi tittat på melodifesrvalen tillsammans

♦ jag har världens bästa sambo, min bästa vän, Aj lav jo! ♥

♦ världens finaste mamma och pappa, barnens mormor och morfar som hjälper oss med barnen så att jag kan åka till jobbet.

♦ snart börjar lilleman på förskolan, 7 April, han kommer att ÄLSKA det! :-)

♦ solen skiner och jag känner att snart är våren här, underbart!

♦ jag kämpar på bra med viktnedgången!

♦ jag längtar till fredag, då jag ska skratta tillsammans med härliga tjejer! ♥
 


Måndagslistan är en peppning till mig själv för att komma ihåg att fokusera på allt det fina och bra som finns i mitt liv ♥

osynlig sjukdom

Den senaste tiden har jag mötts av så mycket oförståelse vad gäller "gått in i väggen", utmattningssyndrom, utbränd... 
Det är absolut inte lätt att förstå, det finns lika många sorter av denna sjukdom som det finns människor och dessutom massor av olika nivåer. Det är ju enklare att förstå och förklara en sjukdom som syns. Ibland önskar jag att jag kunde dra av plåstret och visa det enorma såret, hur det blöder.
Min sjukdom (Utmattningsdepression som jag har ) är väl dold, det är ju ingen som ser kampen jag har haft för att ens ta mig ur sängen, för att ens få på mig kläder. Ingen ser ju att bakom min leende mask gråter jag floder av tårar. Det syns ju inte att hjärtat håller på att klappa ut ur bröstkorgen (även om jag är helt säker på att det måste synas) Den stora klumpen som sitter i svalget är helt osynlig.  Fast att den är stor som en fotboll så syns den konstigt nog inte. 
 
Trots att det inte syns är ju inte tillståndet ovanligt. Fler och fler drabbas. Då får fler och fler även veta lite mer om vad det innebär. 
 
Jag kan ändå känna mig stött, och nästan kränkt när någon säger att de mår som mig när de i själva verket är trött. När de säger att de mår som mig när de inte klarar av sitt träningspass.
Jag har inte varit sjuk i tre år för att jag varit "trött" eller för att jag inte "orkar" ett träningspass.
Jag förstår dem dock, helt och fullt. Det är inte lätt att sätta sig in i och förstå en osynlig sjukdom. 
Jag har lovat mig själv att förklara så gott jag kan för alla i min omgivning ♥ Ja, för de som jag känner har ett behov av att veta.
 
När jag mår som sämst tar jag mig inte upp ur sängen, allt har liksom slagit av. Det känns som att någon har tryckt på "Off-knappen"
Jag har inte ett val att gå en promenad eller på gymet. Jag är inte trött.  
Jag har inga val alls, det är tvärstopp. 
 
Det absolut jobbigaste är att som mamma inte klara av att ta hand om mina barn. Skuldkänslorna blir enorma av detta, dessutom finns det inte något jag hellre vill. Nu får jag massor av hjälp med barnen och klarar också av mer och mer. 
Detta är också det svåraste för mig, min vilja. Den är grymt stark. Jag vill vara med barnen, jag vill vara social, jag vill städa, jag vill träna på gymet, jag vill arbeta... Min vilja måste bromsas. Det är inte det jag vill som är vad jag behöver. Det är inte det jag vill som är vad jag klarar av..
Det är min vilja som delvis gjort att jag blev sjuk. Jag vill allt, hela tiden, överallt, gärna samtidigt...  
Jag hart lärt mig att prioritera, det som är viktigt går först. Mycket prioriteras bort helt.
 
Jag är inte samma som innan, vilket är läskigt, att inte känna igen sig själv.
Nu är jag helt säker på att denna människa är bättre än innan så det känns i alla fall väldigt bra.

Jag har fortfarande svårt att läsa texter, svårt att lära mig nya saker och svårt att komma ihåg saker, men det går.. men mycket långsammare :-) 
 
 
Nätterna är tuffa. Då kör hjärnan igång ordentligt. "Popcorn i hjärnan" Planering på högsta nivå. Den vill planera helt oviktiga saker, viktiga händelser och har helt fantastiska idéer. , jag sover som mest i tre omgånger ca 1,5 timmar per gång.
Detta gör att dagarna blir otroligt tuffa. Utan att överdriva kan en sömnlös natt göra att jag känner mig onykter, som att kontrollen är bortblåst.

Jag har jag börjat arbetspröva.  2 timmar per dag. Det tuffaste är att ta mig dit och därifrån. Jag är helt slut när jag kommer hem...men stolt! Jag är på väg åt rätt håll, i små små steg.

Mitt i detta har min höft har ställt till det rejält för mig. Nu har jag börjat träna, och börjat jobba, då känns det skit att höften gör ont.
Men jag kämpar vidare, känner mig ännu stoltare, shit vad bra jobbat av mig!  :-) :-) 
 
Tjohooo!
 
 
 

Mellomys

I lördags gjorde vi mellodrinkar.
En rolig tradition som vi gärna fortsätter med.
Killarna var sugen på Cola, så det fick det bli. 
Vi åt kallskuret och grönsaker till.
En supermysig kväll ♥ 
 

Schlager Prosecco

I lördags testade vi Schlager Prosecco.
Jag älskar mousserande vin, gillar bubblor. 
Denna passade perfekt innan mello skulle börja. 
Den var superdupergod, frisk smak av gröna äpplen och päron. Alldeles lagomt mycket bubblor. Lättdrucken! 
 
Jag ger den fullpott,
5 små Tegelhus av 5 möjliga 
 

#tbt - Throwback Thursday

På instagram lägger många upp gamla bilder under hashtaggen #tbt -som betyder  "Throwback Thursday”  
 
Eftersom jag kom på att det nu är exakt tio år sedan jag och sambon var på vår första resa till sydostasien så lade jag också upp ett par #tbt bilder :-) 
 
Vi åkte då till Malaysia,  Vietnam,  Kambodja och Thailand. En helt fantastisk resa då vi fick uppleva och se så mycket. 
 
 
Instagram :  @liizao

Viktkurs ☆ Core

 
Idag var det gruppträning med Viktkursen. 
Core skulle vi få testa. 
Min höft gjorde ont, så jag tog det lugnt i vissa övningar. Men det var skoj och jag kommer helt säkert känna det i magen imorgon :-) 
 
 
 

Viktkurs ☆ BIA mätning

I tisdags var det dags för BIA mätning efter 2 veckor. 
-3,2 kg varav 
1,4 kg fett 
 
Känns finemang!  
 

Ger mig själv en Stoooor klapp på axeln

Igår var jag på jobbet, gick ganaka bra. Jag måste påminna mig själv att ta det lugnt. Jag VILL ju gärna lära mig och göra allt på studs, men det fungerar ju inte.  För mycket, och det blir "popcorn" i hjärnan, fullt och så svämmar det över. 
 
Efter det var jag hos frisören. Underbara timmar, skönt att bara vara.  Hon berättade att hon ska flytta,  skoj för henne! Men så trist för mig!! 
 
På kvällen var vi på föräldramöte. 
 
När jag kom hem var jag tokslut, helst ska jag försöka att göra EN sak per dag, men ibland går det ju ej att styra.
Jag ger mig själv en stor klapp på axeln, " I did it!" 
 
 

sämsta starten på veckan

Jag har haft ont i höften länge.  Jag har tagit upp detta med min läkare och varit till sjukgymnast.  Sjukgymnasten jag var till i höstas sa att det var från graviditeten,  en fog i ryggen som var orsaken till att det gör ont i höften. Detta gjorde att det blev inflammation i muskelfästet. 
 
Jag själv har tänkt att det blir bättre när jag går ner i vikt.
 
Den senaste veckorna har det blivit mycket förvärrat. Jag har haft jätteont i ryggslut, höften och benet. Det hugger som knivar, ilar och blixtrar.  Till och med i viloläge. Jag som redan sover dåligt, har nu värk som gör att jag ligger och skriker på nätterna... 
 
Idag var jag till läkaren.  Han sa direkt ordet Artros och skickade en remiss till röntgen. 
 
När jag kom hem läste jag lite på vårdguidens hemsida om artros, det skulle jag inte ha gjort... 
 
Jag som börjat arbetspröva, börjat må bättre kurs, viktkurs och börjat träna. 
Ingenting funkar nu när jag har såhär ont. Skit! 
 
Jag håller tummen allt vad jag kan och hoppas att sjukgymnasten i höstas hade rätt, inflammerad muskel. 
Japp, det låter bra, det vill jag ha!  
 
Sämsta starten på veckan,  
så jag börjar om och hoppas att morgondagen blir BÄST!
 
Imorgon ska sonen ta bort gipset, äntligen! 
Vi ringde idag för att fråga när vi skulle ta bort det. De bad om ursäkt... vi skulle ha fått en kallelse förra veckan, men de hade "glömt"
Vi fick en tid imorgon bitti. 
8-åringen har varit helt otrolig, jag är så imponerad av honom. Han har inte klagat eller gnällt något alls på gipset. Själv skulle jag tyckt att det var jobbigt att inte duscha, att det kliade, svårt att klä sig... Som sagt, han har gjort det så bra!  

Mellomys

Trots att sambon jobbat i helgen, och trots att jag har vansinnigt ont i rygg/höft/ben så har vi haft en härlig helg. 
I fredags hämtade mormor och morfar barnen från förskolan och skolan samtidigt åkre jag till jobbet ett par timmar. På morgonen hade jag satt in en "Pulled Chicken" i ugnen som var klar när jag kom hem. 
 
Efter vi hade ätit fick barnen fredagspåsar. De jublade! De gillar verkligen överraskningen med att få varsin påse. Ett underbart sätt att starta helgen på. 
Denna gång hade vi stoppat i varsin tidning till storkillarna och en badleksak till minstingen. Lite chips, salta pinnar och en chokladbit :-)  
 
På lördagen hade vi en mysdag, laddade lite inför melodifestivalen.  Gjorde mellodrinkar och fixade snacks. 
Så mysigt med något som alla i familjen kan göra tillsammans. Barnen gillade de flesta av bidragen och dansade loss ordentligt framför tvn. 
 
Idag söndag är storkillen på kalas och minsta killen på gympa. Jag vilar höften och har tid med mellankillen. Vi spelar spel, bläddrar i tidningar och tittar på tv.  
 
 
 
Jordgubbsmilkshake till barnen och en Tequila-rose med mjölk åt de vuxna.  ♡
 

Viktkurs ☆

Idag var det torsdag och dags för viktkursen. 
Vi fick lära oss om hjärnans belöningssystem,
om blodsockret och hur det fungerar med insulinet.  
 
Hur viktigt det är att äta med jämna mellanrum.
Att då äta fibrer som gör att man håller energin längre.
 
Alarmet på min mobil kommer fortsätta att ringa för påminna mig att äta var tredje timma. 
 
Vi fick massor av tips på hur vi ska göra för att förhindra sötsuget (fettsuget i mitt fall) :
 
○ Håll en jämn blodsockernivå (ät med 3 timmars mellanrum) 
○ Ät frukt (ha alltid frukt i väskan!) 
○ Ät grova grönsaker (inte dekorationssallad gurka tomat) 
○ Välj protein (tex ägg) 
○ Rör på dig 
○ Välj fullkorn 
○ Drick 2 liter vätska per dag 
 
 
Vi fick även förslag på olika mellanmål.  
Tex Kvarg med äpple och kanel,  
keso med bär, ägg,
morotsstavar, smoothie och fruktsallad. 
 
Även om det är saker jag känner till så är en påminnelse välbehövlig. Känns peppande! 
 
Det ska bli spännande med nästa BIA mätning på tisdag. Jag har inte kunnat träna som jag velat pga att jag har ont som bara den i höft/ben. Men hoppas ändå på resultat under dessa två veckor. Håller tummen! :-) :-) 
 
 
 

Åkt buss!

Jag har åkt buss.
Jag har börjat arbetspröva. 
 
Detta är otroligt stort för mig. 
Det känns faktiskt bra. Jag är noga med att ta det i små steg. Babysteps åt rätt håll är bättre än stora steg åt fel håll. 
Jag har inte gjort detta på tre år så det är väldigt ovant. 
Svetten pärlade i pannan och hjärtat höll på att klappa ut ur bröstet när jag satt på bussen. Men med massor av jäklar anamma och djupa andetag gick det bra!  
 
Jag har varit tokslut när jag kommit hem.. då har jag försökt att vila. Jag vill ju vara med barnen också. 
Jag ska hitta balansen,  snart så :-)
 
 Jag ger mig själv en stor klapp på axeln "Bra jobbat!" och dansar en "happy dance"
 
 
 
 

Xerxes 2 år! ★☆★

Igår fyllde lille Xerxes 2år.
Vi har firat både lördag, söndag och tisdag.  
 
Det är otroligt vad fort tiden går.
Det är ju så när man har roligt, 
och det har man med lille X - 
hela tiden! :-) 
 
GRATTIS fina underbara härliga glada mysiga påhittiga 
busiga lille X ♥ 
 

Ljuvlig Lördag

Trots ont i ryggen och höften har denna dag varit tokmysig. 
Minstingen fyller 2 år om ett par dagar. Idag fick han en present av sin mormor och morfar.
Han jublade när han öppnade paketet "WOOOW!" Han klappade på den och hoppade av glädje, en alldeles egen liten eldriven fyrhjuling.  En väldigt lycklig kille :-) 
 
Jag var till gymet idag också.  Helt galet vilken dålig kondis jag har, men det är ju det jag ska förändra nu :-) 
 
På kvällen lagade sambon jättegod mat, entrecote och sallad med sparris och fetaost. Supergott! 
 
Efter middagen var det dags för Mello! 
Som vi har laddat, äntligen var det dags.  Vi hejar  Yohio, och det jublades HÖGT härhemma när han gick vidare till final. Vi gillade även de övriga som gick vidare till final och andra chansen: Linus Svenning, Helena Paparizou och Ellen Benediktson. Grattis till dem! 
 
En härlig dag :-) :-)  
 
 Mellodrinkar  ♥ 
 

RSS 2.0