med 8-åringen till Tandspecialisten
Idag har det gått ungefär 6 månader sedan sonen opererade bort en cysta i käken. Cystan var 2,5 cm och efterlämnade ett lika stort hål i käken. Nu är hålet mycket mindre, det växer verkligen jättefort. Det enda som syns nu är en tandrot och en ny tand som vuxit ut där. Vi sköljer varje dag med en spruta och med bakteriedödande medel.
Idag skulle vi träffa Ulf, han är specialist på rotfyllningar.
Han undersöker först om tanden lever genom att sätta iskall vätska på tanden. Idag kände inte sonen det kalla.
Tandläkaren börjar att borra i tanden, sonen känner fortfarande inte att det gör ont. De sätter en metallgrej runt tanden och en stor blå plast fästs fast som ett paraply (för att hålla tanden torr) Tandläkaren fortsätter att borra. (För att rotfylla tanden) men då börjar tanden blöda, den lever!! Då slutar de att borra och beslutar att fylla igen hålet och bokar in en ny tid för att då kolla igen om tanden lever.
Detta tog 1,5 timme. Vi har världens duktigaste son, han gjorde detta så bra. Jag är så grymt imponerad och stolt.
Att stå bredvid och hålla handen på hans ben var nog så jobbigt för mig, tänk då hur tufft han hade det.
Vår lillprins ♡
Nu blir det återbesök om lite mer än en vecka, vi håller tummen att det blir lättare då..och att tanden lever.
Efter detta åkte vi till min läkare för att se vad jag kan få för hjälp med mitt mående som blivit så mycket sämre på sistone. Det besöket tog också 1,5 timme så nu är jag totalt slut i både kropp pch knopp.
Det blev "för mycket" på samma dag.
Huvudet känns som bomull, synen är suddig, andningen högt upp i bröstet, hjärtat rusar, svetten rinner och jag orkar inte lyfta varken armar eller ben.
Om tårarna rinner för att jag är trött eller ledsen det vet jag inte, troligtvis både och.
Morgondagen är behövlig vila och energipåfyllning inbokat.
