kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe

Den senaste tiden har jag reflekterat över hur många i min omgivning som är upptagna, hela tiden.
Allas liv är ju lite stressiga, även mitt.
Jag har frågat om människor har lust att träffas och dricka kaffe, de har då svarat att de har så mycket att göra, och att de ska höra av sig när det blivit lugnare... 

Under de 3,5 åren jag nu har varit sjuk har jag fått lära mig att leva mitt liv på ett nytt sätt. 
Innan hade jag inte tid för något som jag behövde eller ville, nu tar jag mig tid till det som jag tycker är viktigt. 
För mig är det att proritera "livet" 
Jag vet att många människor klarar av att leva stressigt, men jag tycker ändå att det är lite sorgligt att de inte har tid med en kaffe.

Det är en tuff resa som jag har gjort och fortfarande gör.
Jag är dock jätteglad att jag gör denna resa som lär mig så enormt mycket,
lärdomar som verkligen är bra för mig.

Det är en underbar känsla att värdera människor inte ting, att leva nu inte senare ♥



När livet känns stressigt och när det känns som att 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:
En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Naturligtvis fyllde sanden upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Studenterna svarade med ett enhälligt ”ja”.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

”Nu”, sa professorn medan skratten klingade ut, ”vill jag att ni påminns om att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna. Familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som – om allt annat gick förlorat och bara dessa återstod – ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra sakerna som betyder något, som ett hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat – småsakerna.

”Om ni lägger sanden i burken först”, fortsatte professorn, ”går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så… var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om ”golfbollarna” först – sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.”

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.

Professorn log. ”Jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er; att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.”

 
 
 

Kommentera här: