Adjö Ångest


I morse när jag vaknade studsade jag upp med ett RYCK!
Ni vet som om jag hade försovit mig. Hjärtklappning och ångest..
En härlig känsla då jag kom på att jag är ledig idag.
Då var det skönt att varva ner med en kopp kaffe och en lugn stund framför tv:n med mina fina killar.

Jag är mästaren av alla katastrofplanerare i världen.
När vi åker bil och en annan bil kör upp bredvid tycker jag helt plötsligt att den håller på att köra in i oss, jag drar åt mig andan och blir livrädd!
Eller när något av barnen trillar, jag blir helt stel, hjärtat klappar och svetten rinner.
Det är liksom så illa att jag ser olyckorna innan det har hänt något, blodet sprutar och jag hör hur någon skriker. Jag blir alltså rädd även om inget händer.

Den största paniken kommer av sådant som har med olyckor och barnen att göra.
Jag har även andra saker som triggar ångesten, ibland vet jag inte ens vad det är.

Jag har alltid älskat att planera saker. Allt från skojiga fester till planering på jobbet.
Jag har till exempel alltid tänkt: "vill jag gå på fest så måste jag göra en" 
Nu har jag kommit på vilket konstigt tankesätt det var.
Jag är ju omtyckt ändå, jag får komma på fester utan att göra en. 
Människan är ett flockdjur, vi gör allt för att inte bli ensamma, för att få tillhöra gruppen.
Jag vet tillfällen i mitt liv där jag kämpat som en galning för att få vara med...
Nu vet jag att jag duger som jag är.
Jag behöver inte vara andra till lags, eller göra dem tjänster för att bli omtyckt. 
Det kan dock vara svårt att välja rätt flock.

I detta arbete ingår också att säga ifrån när jag blir illa eller orättvist behandlad och att säga vad jag tycker. 
Samtidigt visar jag då barnen att det aldrig är ok att behandla någon respektlöst och att uppskatta alla fina människor.

Det svåraste i detta arbete är att jag tappat mig själv lite.
Jag vet inte riktigt vad jag vill, vad jag tycker eller vad jag behöver..
så det är steg 1. Men "I´m getting there"

Nu minskar jag all planering. (utom den planering som man måste ha i en trebarnsfamilj :-) )
Jag jobbar på att släppa kontrollen.

FAN vad bra detta kommer att bli!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0